Hallå SOS, Bris, Dr. Phil? Idag har jag bölat, tjurat, grinat som en liten unge i cirka 3 timmar. Jahaja din lilla känslosamma idiot, varför? Ja, när man sårar personer man älskar och ser hur de verkligen träffas och tar åt sej då är man en idiot. Jag var förstås inte den sårade, jag var idioten. Och på fullaste allvar det är jobbigt att lida själv, men fan så mycket jobbigare att vara den som får andra att lida. Så jag grinade slut på tårarna till sista droppen, bad om förlåtelse, drog massvis av försök till förklaringar, insåg att det är bättre att agera än att bara sitta och försöka snacka sej ur allt, försökte lägga skulden på andra, tog på mej skulden och insåg att jag förtjänade det också, lyssnade på "All by myself" och "Fix you" och åt McDonald's. Och värre blir det... Jag hade ett turkost mjukisställ och havaianas-flipflops för att bygga upp stämningen, skämt åsido men det var inga fina snyftningar och lätt rinnande mascara. Här kan man snacka syndafloden med tillhörande snorafloden... Det var kaotiskt, tragiskt, patetiskt, vannsinigt men trots allt alldeles äkta. Äkta tårar och äkta känslor.
Men nu har det paserat och jag känner mej harmonisk, kan ju bero på att jag målat om lite ramar och andats in otaliga mängder färg ånga och lacknafta. Hursom nu ska jag se på sorglig film, spegla mej och grina vidare. Hoppas jag lyckas ta den perfekta tår-i-ögat-med kladdig kajal-bilden, slänga in ett par vingar i photoshop och lägga upp den på min Helgon-hemsida... Inte en chans i helvete! Här ska kikas på Jalla-Jalla eller dylikt, äta godis i humoristisk-form såsom "löständer" och krypa till kojs tidigt. Jag behöver vila.
X
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar