Klockan är nu officiellt cirkus 00.00 och jag befinner mej hemma hos Alexandra, som somliga inser redan nu är det enbart några få timmar kvar tills jag kommer befinna mej på ett plan fyllt med partysugna-tribal märkta-klamydia smittade svenskar på väg mot Ayia Napa. En oförglömlig vecka, eller väldigt förglömlig if you know what i mean...
Annars så borde jag kanske meddela att vår tredje part under denna resa, har på något enormt otursförföljt sätt lyckats dra på sej en lunginflammation Hur stora är oddsen? Men okej hur fan stora var oddsen att jag skulle raka av mej ungefär 5x1 cm av mitt ben, när jag skulle göra mej fin inför resan? Så håll tummarna för Annika och mitt infekterade-på väg att bli amputerad-sår.
Okej, sköt plugget och använd paraply flitigt. Själv kommer jag ha en cowboyhatt på mej 24/7, dricka paraplydrinkar som om det inte fanns någon morgondag, sola sönder mitt ariska lilla plyte, lyckas dra på mej lungcancer under loppet av en vecka, skaka min rumpa så att jag får en gratis anti-cellulit behandling på köpet, hålla tummarna för att min "bränna" inte ska flaga bort. Sist men inte minst ska jag klappa mej på ölmagen, le och blicka ut över ett kristallklart medelhav i 40 gradig värme.
XOXO
( Kärlek till alla mina vänner och min sambo, men framförallt till min pojkvän. ) ( Okej, sänk era ögonbryn och stäng igen käften. Jag ljög, som vanligt... Arrivederci! )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar