torsdag 26 februari 2009

Jag ser ljuset, och det ser mörkt ut.

Jag brukar ju som sagt tänka mej mitt liv som en film, därför är jag så fruktansvärt lat för i filmer jag fantiserar ihop löser sej absolut allt som genom ett mirakel. Men idag kan jag inte sitta och götta mej, för det känns som om ett tragiskt slut är nära. Plugga är inte min starka sida, speciellt inte att skriva ett projektarbete på sisådär några timmar. För att lösa det här tänkte jag sluta dricka vatten, bli uttorkad och slippa det här utan att göra så mycket väsen av mej. För seriöst att slica mina armar känns så drama, fegt och ansträngande. Jag är lat, skönt att slippa tänka på att dricka vatten... Sen rullar eftertexterna.

Men trots allt är det fest imorgon, jag ska ha hålla-in-fettet-strumpbyxor på mej.

X

Före jag insåg allvaret...

Inga kommentarer: