Igår valde gud att sträcka ut sitt osynliga långfinger mot mej, och plåga mej med vinter i oktober. Om jag nu inte hade varit från en någorlunda nordligt belägen stad från början, hade jag beskrivit det hela som snökaos och miljöns desperata skrik på hjälp. Dock vill jag nog själv ge ifrån mej ett litet skrik; jag har en skinnjacka och converse som mina varmare alternativ. Så den som känner sej manad är mer än välkommen att skicka över ett paket med förnödenheter, och i detta paket från du vänliga själ hoppas jag att en wästgötakloster ost ingår. Man kan ju alltid drömma visst?
Något annat jag drömmer om är Elin, Matilda, min och Madelenes kommande tider, det låter lite klyschigt men allvarligt jag behöver nya tider. Vad hände med Sverige-Strängnäs-Georges? Absolut ingenting, så om en stund sitter vi där igen. Klagar på vattnigt kaffe, Madde tycker istället att det är för starkt och beställer förstås en svag lattè. Till det en smörig oboyboll om hon inte redan har ätit en toast med bara ost och tomat, alltid utan balsamico då den alltid är slut. Elin ska blanda hundra saker, fetaost istället för allt annat och utan pesto för det är hon allergisk mot. Till kalaset dricker hon gärna en smoothie eller något annat hälso insprirerat. Matilda tar en fetaost-foccacia med tzatziki och avslutningsvis en kopp gröna madame, ibland slinker det ner en bit drottningpaj badandes i vaniljsås också. Själv försöker jag variera mej så mycket som möjligt eftersom jag tröttnar så fort, men något jag aldrig tröttnar på är sällskapet. Det vill jag inte byta mot något i världen.
Det var dagens snyftare, nu ska jag fotas för ett norskt legitimation. Jag tänker vindögd och halv såsig käft.
Josefine
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar