Rave eller metal?

Skulle fixa lite vuxenpoäng förra helgen och gå ut och ta en öl helt själv. Ni vet, hänga i baren och leka oberörd och självsäker. Kommer in på stället jag planerat att gå till, betalar inträde och går sakta upp för trapporna. Möts av nätbrynjor och röda dreads, det var ju nämligen ravekväll. Med hakan i backen och skyhöga människor runt mig ringde jag i panik till Siri och tvingade henne att komma dit och hålla mig sällskap tills ölen var uppdrucken. Skyndade sedan därifrån något generad och ställd. Var verkligen ett sånt dum-blond-svenska-moment. Hörde inte riktigt hemma bland neonfärger och fladdrande byxor. Men igår prövde jag på metal, var konsert i en liten rockbar här i stan. Då satt jag mest i ett hörn och var rädd. Har nog bestämt mig för att återgå till dylandyrkan och mainstreamställen.

Madelene